Gallring (skogsbruk)

Ca 25-årig tallskog i södra Finland efter första gallringen.

Gallring i skogsbruk innebär att man avverkar vissa träd i ett bestånd men låter majoriteten stå kvar. Gallring är i princip samma sak som röjning, skillnaden består i att träden i beståndet vuxit till en sådan dimension att gagnvirke kan tillvaratas. All gallring sänker den totala virkesproduktionen eftersom fotosyntetiserande blad eller barr tas bort. Emellertid uppstår lätt bortfall av virke genom självgallring, om tätheten blir för stor. Den totala mängden gagnvirke kan därför öka genom gallring.

Gallring görs i syfte att överföra tillväxten till ett mindre antal träd, man ökar alltså andelen gagnvirke. Större träd medför i regel att man får ut större andel timmer än massaved och energived, vilket då ökar virkesintäkterna i framtiden och stora träd sänker även avverkningskostnaderna avsevärt för både skördare och skotare.

I Sverige gallrar man ett barrskogsbestånd 1-2-3 gånger innan det slutavverkas. Hur hårt (gallringsstyrkan) och hur ofta (gallringsintervallet) man ska gallra är frågor som det finns olika uppfattningar om. Hög gallringsstyrka och långa intervall ger bättre lönsamhet i gallringarna men samtidigt ökat produktionsbortfall och ett sämre netto vid slutavverkningen. Korta intervall mellan måttliga gallringar ger dålig lönsamhet på kort sikt men maximerar beståndets produktion på längre sikt.

Innan man gallrar för första gången väntar man ofta så länge att beståndet hinner sluta sig så att den naturliga kvistrensningen påbörjas.

Tidigare var gallring nästan lika mycket en skogsvårdsåtgärd som ett sätt att få intäkter från beståndet. I en förstagallring består virkesfångsten mest av relativt sämre betald massaved och kanske brännved för småskalig vedeldning, medan det i senare gallringar även kan bli en del timmer. Vid mekaniserad gallring är det idag möjligt att få ett litet netto redan i förstagallringar om gallringsstyrkan inte är alltför låg och beståndet tidigare har röjts.


Developed by StudentB